130 Mats Hindriksson

Biografi:
Att Matts Hindersson var gift två gånger finns belagt. Umeå sockens dombok 1698 angående arvet efter Mats Hindersson låter oss veta att: "Såsom vid arvsskiftet som förledne vinter hållits efter Mats Hindersson i Armsjön, skall vara tilldelt hans barn av senare kullen , som äro 6 st döttrar,vissa persedlar uti kyrkokläder --- prövade rätten skäligt att Mats Hinderssons barn af förriga kullen, sonen Johan Mattsson, samt döttrarna hust Karin, hust Karin och hust Anna --- Sammaledes resolverades att Mats Hinderssons änka Helena Lardotter skall utom skiftet få behålla --- Men vad det belanger mågen av senare kullen Mats Hindersson (d y min anm), skall hava, uti livstid..." (Staffan Bengtsson) Ossian Egerbladh, författare av många böcker om lappmarkens byar och släkter, hävdar att uppgiften om att Karin skulle vara namnet på två döttrar i samma kull torde bero på ett skrivfel i den renoverade domboken (orginaldomboken finns ej kvar) UTDRAG UR HB sid. 546-551: Matts Hindersson var gift två gånger, andra gången med Helena Larsdotter. Familjen bodde först i Näsvattnet, Gudmundrå socken.( Fadern hette Hendrik Jonsson och var finne.) Han kom flyttande till Hörnsjö 1663 och upptog Lillarmsjö Finntorp 1670. Han var alltså den förste som uppodlade och brukade Lillarmsjö, det ställe som för 150 år framåt skulle bli något av en släktgård. Den 28 april 1672 utfärdades hans Torparbrev. Matts Hindersson kom inte med i mantalslängden förrän 1683 och då upptas en vuxen son, dotter och måg., År 1686 lät Befallningsmannen Johan Olofsson Höök undersöka varför Matts inte börjat erlägga utskylder förrän 1682. Såvitt Befallningsman visste var endast 3 frihetsår beviljade, (detta var före Lappmarksplakatet) och de skulle räknas från 1672. Vid Tinget förklarade Matts att det visserligen var sant att endast tre frihetsår beviljats, men hans uteblivna skatter hade sin förklaring. Tre frihetsår räckte inte för ett nybygge i vildmarken i svåra tider, framhöll han och förresten så var det först 1673 som han började och detta året var det en mäkta svår tid, så svår att han knappt kunde uppehålla sitt och de sinas liv. De svåra åren hade fortsatt ända till 1677, så det var först därefter som han kommit sig upp någorlunda. Han anhöll om frihetsårens förlängning till 1682 vilket bifölls. Flera av hans mågar kanske 4 st. och däribland även Erik Ersson bosatte sig på finntorpet allt eftersom de gifte sig med hans döttrar. Vid svärfaderns död 1697 bodde de kvar där och hade nog för avsikt att stanna kvar,men Matts ende son Johan motsatte sig detta och drev dem en och en bort från torpet Johan hävdade att det var först och främst han som hade bördsrätten. Mågarna hade därvidlag inget att sätta emot och hade inget annat val än att ge sig iväg därifrån. De flyttade norrut upp i lappmarken till trakterna omkring Lycksele och Örträsk. Men då de väl givit sig iväg därifrån hade Johan inte någon brådska att ta det övergivna finntorpet i besittning. Han hade ett bra nybygge i Bastuträsk och fann för gott att stanna där. Lillarmsjö blev långa tider liggande öde. Den ende i släkten som bodde kvar där var Johans syster Anna men hon flyttade också därifrån så småningom. Andra försökte sig på att bruka stället men misslyckades. Efter en lång tid kom dock en ändring till stånd för de två hemmanen i Lillarmsjö. Hemmanet nr.1,mågen Lars Olofssons del upptogs 1736 av Erik Jonsson från Järnäs och Hemmanet nr.2 Håkan Erssons del upptogs av Johan Ersson som 1743 kom nedflyttande från Gäddträsk i Lycksele. Så blev Lillarmsjö återigen bebott av släkten. De två nya brukarna tycktes klara sig gott. På 1750-talet skattade Lillarmsjö för 12 seland och varje hemman födde 12 kor och 16 småkreatur. Mats Hindersson. Död 1697 i Armsjö, Nordmaling.