360 Johan Nilsson

Nils Persson och hans söner
1638 års roteringslängd, som i förbigående nämnts innehåller mängder av viktiga uppgifter för släktforskare (liksom i längderna för 1637 och 1639 fast noggrannare) upptar alla män mellan 16 och 60 år. som skulle kunna skrivas ut som knektar men dessutom sjuka och äldre män, alla med angivande av ålder. Nils Persson var enligt denna längd 48 år gammal, "sjuklig och förlamad".
Han tycks inte ha manbara söner vid denna tid (i varje fall Inga hemmavarande), men däremot redovisas l mantalslängderna för åren 1643-45 en son. som kan ha varit född omkring 1623. Det bör ha varit fråga om endera Peder eller Mårten (se nedan) och då snarast den förstnämnde, som av namnet att döma bör ha varit äldst.
Dock uppges Mårten vid dödsfallet 1706 vara 86 år gammal, alltså född 1620, men uppgifterna var vid den tiden ofta ungefärliga. Annars kan det vara så, att Mårten som äldst eller näst äldst fått morfaderns namn, vilket skulle kunna Innebära, att Nils Perssons hustru kan ha varit dotter till Mårten Östensson och Kerstin Nilsdotter i Baggård, en av Ledusjös grannbyar. Alltnog vet vi, att Mårten lämnade Ledusjö på 1640-talet och slog sig ner i Nyåker, halvannan mil uppströms Leduån.
Omkring 1652 överlämnade Nils hemmanet till sonen Peder Nilsson. Han var själv 62 år vid det laget och är säkert den, som i 1653 års mantalslängd redovisas som "åldring' ' Annars fanns detta år fyra vuxna hos Peder Nilsson -förmodligen han själv. hustrun. modern och brodern Erik. Sex år senare består husfolket av tre vuxna ~ Peder, hans hustru och Erik -samt två åldringar - föräldrarna. 1662 har det så tillkommit två vuxna. Erik hade gift sig vid den här tiden och möjligen fanns ett yngre syskon eller kanske ett "tjänstehjon".
Ett mellanspel på hemmanet tycks ha gjorts i slutet av 1640-talet (i varje fåll 1647~ 1649), då Johan Nilsson var knekt p6 eget hemman i Ledusjö. Eftersom Nils Persson då inte finns upptagen i roteringslängden, har jag utgått från att denne Johan också var son till Nils, som i mantalslängderna fortfarande står för hemmanet.
Från 1651 upptas inte Johan längre, men vid denna tid dyker en Johan Nilsson upp i den närbelägna byn Djupsjö. Det finns goda skäl att anta, att det är fråga om samma person, som först är knekt på eget hemman i Ledusjö och sedan bokförs som soldat på eget hemman i Djupsjö. Om så är får ättlingar till Johan Nilssons söner Olof och Sven ett bra tillskott till sina antavlor.(DB)

Johan Nilsson har jag tagit upp i familjen på sannolika grunder. Som jag nämnt kom han att hamna i Djupsjö, där han i 1654 års roteringslängd upptas som soldat på eget hemman 10 sel liksom även 1656. 1657 står han som bonde i byn på 6 112 sel och tycks ha fått avsked som soldat. 1663 satt han som nämndeman på vintertinget, tydligen som ersättare för någon av de ordinarie tolvmännen. 1669 bjöd han på tinget upp den jord och hus som han köpt av Simon Hansson i Djupsjö och 1671 fick han fasta på dessa 6 1/2 seland Simon Hansson. som man Inte vet särskilt mycket om hade då bott i byn ett antal år, han var sannolikt son till Hans Rutsson, som finns före honom. Simon finns nämnd i 1657 års inlaga till myndigheterna om förskoning från utlagor på grund av gruvliga skador på årsväxten. Om Simon heter det att han var mycket fattig, hade lidit stor skada av vilddjur och har'många små barn. Han skulle då skatta för 4 seland
1657 var ett av de svåra missväxtåren och jag kan nämna att i Rönnholm hälften av grödan hade frusit bort. l andra byar hade tredje- eller fjärdedelen gått samma väg. men i Gräsmyr. Sörbyn och Levar hade allt frusit. Ett tiotal bönder och lika många soldater var i så svår belägenhet, att de borde förskonas från utlagor.
Johan Nilsson dog före augusti 1684. Han
hade någon gång på 1670-talet gift om sig med Helga Larsdotter från Bergsjö och på augustitinget 1684 lagfors arvskiftet mellan henne och barnen (i domboken finns stjuf tillskrivet). 9 stycken kor upptogs till delning efter värdering av boet och enligt det tredje stycket i tolfte kapidet av giftermålsbalken skulle Helga få behålla tre. l övrigt approberädes byteslängderna.
Det förekommer, att man betraktar Helga Larsdotter som mor till Johan Nilssons båda söner, Sven och Olof.Jag sätter här Sven före Olof, därför att han satt på hemmanet före brodern efter faderns död). men av det här tingsprotokollet framgår. att hon var barnens styvmor. Dessutom vet man, att Helga Larsdotter förekom vid ting 1669 1 ett ärende om lägersmål - hon hade fått ett barn med Nils Mårtensson i Nyåker. Om detta berättar domboken i §l den 9 augusti 1669 följande:
Nils Mårtensson i Nyåker, ogift, och Helga Larsdotter. likaså ogik vilka i lönskaläge hade avlat barn. framkallades och erkände gärningen. Han hade i förstone lovat Helga äktenskap men ville nu ingalunda gifta sig med henne. Rätten bestämde därför att han skulle ge henne 80 marker i morgongåva och därtill fick han enligt tredje kapitlet, giftermålsbalken, böta 40 mark treskiftes. Konan, d v sHelga Larsdotter, fick böta 20 mark. Dess utom ålades kvinnan enligt kapitel l 8. ärvdabalken, att föda sitt barn i tre år, varefter Nils sedan skulle svara för barnets uppfödande under fyra år. Omvårdnaden skulle ligga hos båda -låter det inte ganska modernt med denna delade vårdnad?
Hur som helst kan inte en kvinna, som var ogift 1669. vara mor till Johan Nilssons båda söner, som var födda omkring 1660.
Efter faderns död var som jag nämnt Sven Johansson ensam bonde på hemmanet~ som
vid det här laget var ganska stort - 13 seland -vilket torde betyda, att den jord som Johan köpt av Simon Hansson lagts till det hemman, som Johan förvärvat på 1650-talet. jag har Inte lätt alla mantalslängder för den här tiden. men det förefaller som om (den yngre) sonen Olof någon gång fram mot sekelskiftet övertagit halva hemmanet, eftersom han i senare längder står för 6 1/2 seland medan broder Svens 6 1/2 seland
var ödelagda 1702. då de återupptogs av Jon Olofsson från Brattsbacka. (DB)

DBN1653,31/1,§3:
Blev av Rätten dömt att Johan Nilsson i Djupsjö skall giva soldaten Håkan Eriksson för den stång Jord han bekom i halva knäkteståndet i Djupsjö, penningar - 40 daler kmt. efter denne Johan Nilsson är själv Byaman.

DBN1664,26/3,§5:
Efter Cappelanens Herr Erich Calicy skrifteliga angivande, ställtes för Rätten Cecilia Samuelsdotter i Djupsiö, ogift, vid pass 36 år gammal, som haver fött barn och vill föregiva det varit dött fött, varom rannsakades och avlöp som följer, nämligen:
Kånan bekänner att hennes husbonde Håkan Eriksson Getingh, gift, en förlovad Certiant, haver nästlidne sommar rått henne med barn i skogen, då hon följde honom till att taga Bark och Näver och den - 6 Hajus middagstid födde hon barnet uti sin husbondes fähus i en får kätte bakom dörren, föregivamdes det varit dödfött, och icke något liv haft då det framkom. Säger och sin husbondes Svärmoder hustru Lastika och tjänstepojken uti fähuset varit att stilla boskapen när hon födde barnet. Bemälte hustru Lastika, som är en finska från ?- kallades och tillfrågades om hon icke kunde förstå vad syssla som Kånan den gången i fähuset hade ? Svarade sig intet förmärka kunde sådant på färde vara skulle, ej heller hörde något tecken att barnet föddes, mycket mindre att det skulle ha haft liv. Utan Kånan föregivet sig haft blodfall av sin Månadssjuka.
Hustru Märit Johan Erikssons(bör vara Johan Nilsson) i samma by, vittnade att bemälte Håkans tjänstepojke, / vid pass 11 år gammal, nu frånvarandes /, kom till sig om samma afton, då Kånan hade fött barnet, uppenbarandes hennes sjukdom. Mycket blodfall haft, som har synts på hennes kläder, såväl som där hon gått har, och eljest hört i fähuset mycket blod ifrån henne i fårkätten komma. Av benämnde pojkes berättelse förorsakdes hustro Maritt dagen efter, som var Måndagen, Tideligen taga sin grannhustru Dorotea, Erik Olofssons, med sig, gånget till Kånan och befrågat om hennes tillstånd och hon svarat allt väl. Däremot hustro Maritt sagt: Gud give så vore, Vi är nu hit kommne därom att ransaka, och när de tillika med hustru Lastika grepo till och ville syna hennes bröst, tillbad hon i förstone sådant förvägra, dock strax sin missgärning tillstod och bekände, att hon i fähuset dagen tillförne hade fött barnet, utan liv och sedan nederlagt det under golvet uti en hölada, vilket där befanns med mossa väl omstoppat. När hustru Lastika uti de andra hustronas närvaro barnet där upptog, till dörren bar och syna lät, då och grannarna Johan Erichsson och Erich Olofsson tillstädes voro. Sedan det Prästen, bemälte Hr. Erich det besett. Alla dessa betygade barnet vara fullgånget och dock ingen liknelse se kunde på samma foster fått döden av brytande eller annat slikt.

Kånan Cecilia bekänner och tillstår sig hava känt, att barnet i hennes liv hade varit levande två dagar före än födelsetiden henne påkom. Och likväl står fullt och fast på det blivit dött fött. Men hennes husbonde Håkan Geting, nu frånvarandes, som han har bekänt barnafadern vara, säger han aldrig haft sig inrått barnet förgöra eller å lönn lägga, när hon det föda skulle, utan eljest rått henne sig på någon annan ort begiva, som hon säger sig ej hava göra kunnat.

Betygades av åtskilliga i Nämnden och andra trovärdiga, att Håkan Getingh är i andra led i skyldskap med Kånan och åter hon i trdje leden honom skyld, såsom och att Getinghen den - 25 sistlidne Februari har bortrest söderut, före än denna handeln uppenbarades, föregivit sig skall till sin syster i Stockholm förresa att förskaffa sig Spannmål, vilkens hustro den - 14 i denna månaden och haver fött barn.
Emedan såsom Kånan Cecilia Samuelsdotter icke för någon har uppenbarat eller bekänt före födelsen sig varit med barn, mera än sin horkarl, som hon föregiver, har och lönnligen fött barnet, och sedan lagt det å lönn, som dock har varit fullgånget som betygat är. Alltså och efter Sal. och Glor värdigast i åminnelse, Konung Carl Gustavs, utgångne Mandat och Resolution, Anno 1655 i februari daterat, innehållandes om barnamord, kunde denna ringa Rätten henne ifrån livsstraffet icke befria, och detta till den högliga Kungl. Hovrättens Högmäktige resolution i all underdånig Ödmjukhet remitterat. Ovanbemälde Håkan Getingh belangande, som Kånan har bekänt med sig hor bedrivit och barnafadern vara, uppskjutes om hans sak och dess lagliga Utförande till dess han tillstädes kommer hit bringas kan.
Att således passerat är som föreskrivet står, betygar Lagmans dom i värjo havandes i Ångermanland med brukligt signete och egen hands Underskrift, tillika med socknens Insegel på nämndens vägnar.

RESOLUTION i Hovrättsdom.
Cecilia Andersdotter kan inte befrias för Livsstraffet, utan skall enligt utgångna Kungl. Barnamords Balkens innehåll och lydelse, androm till sky och varnagel, halshuggas.
GUSTAVUS BAUER.
Den 10 december blev Cesilia Andersdotter halshuggen innevarande år.

DBN1665,13/2,§5:
Ändock oppå Laga Tinget den 26 Martii 1664 Protocollerat vart att Hustru Rådgerd Jonasdotter Olof Swenssons Hustru i Brassbacka, var i uppenbart rykte och beskyllning kommen för Trollkonst eller Löfjeri, och om samma saks Utförande till denna tiden uppskjutit. Alltså blev därom nu rannsakat och avlupit som följer, Nämligen: Åtskilliga har fuller haft misstankar till henne Rågierdh sedan hon dit i fjärdingslaget kom, efter det hon större nytta än andra har haft av sin boskap. Dock icke sett eller förstått henne därutinnan något olovligt Medel bruka, eftersom tvenne Nämndemän, Nils Östensson i Sunnansiö och Johan Persson i Baggård intygade, sammaledes bekände och hennes granne Jacob Larsson i Brattsbacka samt Pål Pålsson och Per Eskilsson i Agnäs, så väl som Johan Nilsson i Diupsiö och Erik Olofsson i Hyngelsböle att de allenast Misstankar till henne dragit hava, och icke tryggeligen kunna henne för löfjeri beskylla. Men Mårten Nilsson på Nyåkern med sin hustro och Johan Eskilsson i Orrbölet, har på Kyrkovallen beskyllt hu. Rågierdh för Löfjeri och hotat henne därför Tingföra, vilka nu henne icke ville eller kunde till saken binda.
Och emedan tvenne Nämndemän Zebbjörn Larsson och Per Aronsson i Öre vittnade, att hustru Rågierdh i deras by uppfödd är och där i byn - 40 år vistades förrän hon blev gift, och hela den tiden ställt sig ärligen och väl. Därtill betygade Cappelanen Herr Erich att han så väl som hans fader, kyrkoherden Hr. Johan, har henne ofta om denna handeln Examinerat, och på intet sätt kunnat pröva henne därutinnan brottslig vara eller velat sig skyldig känna.
Fördenskull, efter Lag och Domare regler, erkändes och dömdes hon hustru Rågierdh för samma tillmäle eller beskyllning, av denna ringa Rätten fri. Men Mårten i Nyåker med sin hustro och Svärmoder samt Johan Eskilsson i Orrböhlett och andra flere, som först henne Rågierdh i rop och rykte kommit har, sakfälldes efter - 20 Capitle

DBN1669,2/4,§3:
Den hemman och Jord i Djupsjö som Johan Nilsson ibm. av Simon Hansson köpt haver, uppbud 1:a. gången.

DBN1669,9/8,§2:
Johan Nilsson i Diupsjö Uppbjöd 2:a. gången den hemman och Jord därsammastädes, som han av Simon Hansson köpt haver.

DBN1670,7/1,§1:
Den Hus och Jord i Djupsjö, som Johan Nilsson ibm. av sin hustru köpt har, uppbjöds 3:e. gången.

DBN1671,13/1,§3:
Simon Hansson i Djupsjö haver försålt till Johan Nilsson ibm. 6 1/2 seland Jord och gården därsammastädes för - 96 daler 25 öre kmt., vilken hus och Jord är lagbuden och stånden, såsom och bevistes pänningarna tillfyllest vara därför betalda. Varför dömdes köpet fast och på samma egendom fastebrev givas.