153 Märit Jonsdotter

AGN1696,6/2,§15:
Angående innestående rest för år 1695:
Hustru Märit i Lögdeå rest 11 daler 28 öre. Tillstod skuld genom granne, i pant satt 1 ko och 1 st får.

AGN1697,20/3,§49:
Över 1696 års Rest ransakades efter Bef.mans ingångna Restlängd i Nordmalings socken, nämligen bl.a:
hustru Märit Lögdeå 7 daler 23 öre 11 penningar

AGN1698,22/2,§9:
Hustru Kierstin Forsman ifrån Uhmeå lät Protokollera att hennes man har till fordra hos Erik Samuelsson i Lögeå 17 daler 8 öre kmt. för pantsatta Sädeskorn, och förmenar komma till sin betalning av hans efterlåtenskap framför annan gäld. Pehr Samuelsson i Asped , hustru Kierstin i Mo, Märit Olofsdotter, hustru Margrita i Lögdeå, hustru Märits barn i Ledusiö angav sig ha sin arv efter föräldrarna innestående hos Erich Samuelsson, begärandes att den intet måtte varda bortryckt i annan hans gäld.
RESOLUTION: Där Erich Samuelsson för gäld bunden är att egendomen intet räcker till gäldens betalning, briste slikt av Mark som av Mark efter det 22 Capitlet Ärvda Balken ll. där icke någon Kreditor kan visa någon särdeles förmån. Arv har intet vidare någon förmån än det som arv är. Finnes kvar i behåll oförändrat såsom fasta ägor, av vilken Ränta dock måste betalas

AGN1703,15/6,§34:
Bef.mannen Olof Westman lät tredje resan uppbjuda Erik Jonssons hemman i Mo 7 ½ seland som han köpt av Per Jonsson i Torrböle, Margareta Jonsdotter, Märit Jonsdotter i Lögdeå och Jon Ersson i Mo för 225 daler kmt. Härvid intygade Länsman Bryniel Ersson att Erik Jonssons son Samuel, undfått hos honom den 4 Maj sistlidne, 159 daler kmt. till samma hemmans inlösen

AGN1706,19/2,§12:
I saken mellan hustru Margareta Jonsdotter i Lögdeå kärande och Per Samuelsson i Aspeå svarande, angående en pantsatt stång Jord i Lögdå ängen och dess inlösen som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det har hustru Märits Svärfader, Anders Håkansson i Lögde den 2 Maj 1704 pantsatt till Pehr Samuelsson i Aspå en stång Jord i Lögdå äng emot länte penningar 21 daler kmt. som Pehr Samuelsson allt härintill nyttjat och intet mera skattat hustru Märit till hjälp än ett seland, där likväl hon efter sina två stänger hon haft i behåll årligen skattat 7 1/2 seland, därhos Pehr Samuelsson efter sin ena Stång så mycket Äng nyttjat att han årligen fått så mycket Hö efter sin treding som hon efter tvådelarna. Begärandes vara förhulpen att få sin äng igen, den hon intet mäktar igenlösa utan förr måste i alla dagar lida en sådan oförrätt. Så ehuruväl Pehr Samuelsson ville invända att de andra hustru Märits grannar i Lögdå böra svara henne för sådan brist och hustru Märit bör inlösa Panten som han i alla år skattat. Likväl, medan skatten som Pehr Samuelsson sig påtaget för denna Pantsatta slått varit alltför ringa emot välfärden, ty prövar Rätten nyttan av Panten för lägesen ha betalt Pantskillingen och Änget utan lösen bör hemfalla tillbaka under hustru Märits hemman igen efter Kungl. Jordeplakatet av år 1677.

AGN1706,19/2,§13:
I saken mellan hustru Märit Jonsdotter i Lögdeå kärande och Olof Eriksson i Lögdeå jämte de flera grannarna i Byn svarande, angående Bymålet i Åker och Äng som tvistas om, är detta Rättens Dom:
Det klagar hustru Märit att hon intet njuter fullt Bymål i Åkern mot sina grannar efter skatten, utan var de måla sig en Stång Jord efter 5 1/2 seland, måla de henne en Stång efter 8 ¼ seland Begärandes varda förhulpen att slippa den skatten som över är eller njuta fullt mål. Vartill de andra grannarna svara att hustru Märit däremot haft så mycket mera i Äng, nämligen 3 Stänger där hon allena bort ha en Stång och således varit av ålder. Men hustru Märit påstår njuta efter skatten, så i Åker som i Äng. Vilket Rätten taget i överläggande och emedan Tomt bör brytas efter Skatten att utvisa Åker-målet och Åker äger Äng till (svin?). Ty som Lögdå Byamän efter skedd skillnad mellan Aspå och Lögdå ändå kommer att göra en ny jämföring i Bymålet, så dömer Rätten samma jämföring bör ske efter Jordboks skatten överallt så i Åker som i Äng och all åverkan ske efter Skatten i förmågo av det 4 och 6:e. Capitlet i Byggninga balken ll. samt den 2:a. Punkten i Kungl. Husesyns Ordningen av år 1681.