346 Sven Olofsson

Bonde. Blev 81 år.

Far: 692 Olof Johansson (1659 - 1741)
Mor: 693 Margareta Svensdotter (1670 - )

Född: 1700-05-16 Djupsjö, Nordmaling (AC) 1)
Död: 1782-05-14 Djupsjö, Nordmaling (AC) 1)


Familj med 347 Barbro Nilsdotter (1693 - 1756)

Vigsel: 1721 Nordmaling (AC) 2)

Barn:
Johan (1721 - )
173 Margareta Svensdotter (1722 - 1785)
Helena Svensdotter (1723 - 1741)
Olof Svensson (1724 - )
Nils Svensson (1725 - )
Johan Svensson (1726 - 1801)
Katarina Svensdotter (1728 - 1802)
Barbro Svensdotter (1729 - 1762)
Jonas Svensson (1730 - 1788)
Anna Svensdotter (1732 - )
Lars (1739 - 1739)


Noteringar
DÖDSRUNA:
Bonden Sven Olofsson i Djupsjö, född år 1700 den 16 Maj. Fader avlidne bonden Olof Johansson ibid. och modern Margareta Svensdotter År 1720 emottog han hemmanet efter sin fars dödsfrånfälle och samma år ingick han äktenskap med dess före detta avlidna maka Barbro Nilsdotter med vilken han
levat tillsammans 36 år, avlat 12 barn, 6 + 6, av vilka 3 söner och 2 döttrar ännu leva. hans vandel var stilla och from. Han hade god hälsa till dess han 9 dagar före sin död måste intaga sängen. Begravd den 20 Maj 1782, levat 82 år 4 d.

AGN1744,1/12,§4:
Sedan Swen Olofson i Diupsiö, förmyndare för avlidna Pär Eliessons barn i Håknäs nästlidne Ting den 13 martii anhållit om Tings Rättens bifall, att få försälja bemälte omyndigas hemman nr 6 5 seland hus och jord i Håknäs i anseende att han själv detsamma såsom uti gäld fördjupat, intet mäktat uppehålla, och Tings Rätten i följe därav resolverat anförde ansökning till communication med barnens närmaste anförvanter sig däröver att utlåta. så inställde sig nu Johan Olofsson i Rönholm bemälte omyndige barns syskonebarn , som enligt anförde Communications resolution erböd sig ovannämde deras fädernes hemman 5 selandl hus och jord emottaga och där till dess de myndige bliva tillhandahålla. Vilket honom fördenskull åligger efterkomma Lag och Kongl. Förordningar likmätigt.

AGN1765,9/12,§43:
S:D: Anklagade Krono Länsman Välaktad Anders Nygren efter stämning qwinsperson Anna Mårtensdotter ifrån Angnäs för lönskaläge och framfött och oäkta piltebarn d. 29 förflutne Julii, vartill hon angivit drängen Olof Ersson i Armsiö för barnafader, påstående att bägge därutinnan laga rannsakning undergå måtte.
Anna Mårtensdotter berättade därpå, att under hennes tjänstetid hos Olof Swensson i Diupsiö, då hans fader Swen Olofsson och bemälte dräng legat uti ena sängen tillsamman, men hon uti den andra bredevid i Olof Swenssons stuga på Nordmalings Kyrkovall om natten efter Mickelsmässodagen nästledit år, skall drängen gått till henne om natten, och då besuvit, samt rått med henne anförde tid framfödde piltebarn, som ännu lever.
Drängen Olof Ersson nekade väl icke, att han bemälte Mickelsmässonatt legat tillsamman med Swen Olsson uti vallstugan, och på hennes trägna begäran efter dricka stigit från honom upp, samt skaffat henne detsamma, men enskyllade sig alldeles, att hava då gått till henne i sängen bredevid stående, och med henne köttsligt ummgänge plägat, begärande, att Swen Olsson må därutinnan vittna. Vilken såvida något jäv emot honom ej gjordes, eller vid efterfrågan befanns, därföre avlade vittneseden, och efter varning gav tillkänna, att omrörde Mickelsmässonatt hade han och drängen därest tillhopa i ena, samt qwinspersonen allena uti andra sängen, efter varannan i vallstugan stående, hört qwinspersonen begära av honom dricka, och han till den ändan stigit upp, samt skaffat det till hennes säng, men ehuru bägge då talts vid, så länge som vittnet kunnat röka en pipa tobak, har det dock för mörkret skull ej märkt, att han lagt sig hos henne i sängen, fast mindre då otukt med henne bedrivit, som annars kunnat rönas, emedan en tvärbalk varit mellan bägge sängarne och de legat med fötterne emot densamma, utan därpå åter lagt sig hos vittnet i sängen. Vetande således ej annat än Olof Ersson vore i detta mål oskyldig. Uppläst och yrkade denne vidare, att han varken då eller eljest haft med denne qwinsperson att beställa, ehuru på tjänligt sätt honom föreställtes att bekänna sanningen. Icke destomindre påstod Anna Mårtensdotter, att han vore hennes lägersman och barnfader, det Nämndeman Olof Isaksson i Mo sade sig hava av henne någon tid före barnafödslen hört, och berättade härvid Båtsmansänkan Karin Jacobsdotter på Kyrkovallen, att hon betjänt qwinspersonen under barnsnöden, som varat emot fem dygn, nog svår, innan hon med barnet blev förlöst, och därunder hört henne ständigt s--la drängen Olof Ersson för barnafader. Men ändå ville han icke vidgå någon beblandelse med henne, utan erböd sig därifrån med ed fria, och förklarade sig qwinspersonen varken hava någre vittnen emot honom, eller med annan Mansperson haft att beställa. Påstående därföre Länsman Nygren, att hon sitt brott lagl. umgälla måtte, och hemställte, om icke han med ed härutinnan sig fria borde. Vilket Härads Rätten övervägat. Och alldenstund drängen Olof Ersson enständigt nekar sig plägat köttsligt umgänge med qwinspersonen Anna Mårtensdotter och vara hennes barnafader, ehuru hon sådant påstått, givande därtill Swen Olssons vittnesmål ej heller skälig anledning. Fördenskull och fastän Olof Ersson velat i thy mål med ed sig värja, prövade Härads Rätten efter rannsakningens innehåll sig inga skäl eller bindande liknelser därföre, att fälla honom till värjemålsed, utan dömes han Olof Ersson således fri ifrån hennes beskyllan om Lägersmål och barnfader, Lag uti 17 Cap: Rätteg bl enligt. Men qwinsperson Anna Mårtensdotter, som annan barnfader ej nämt, och för lägersmål tillförene icke varit lagförd, skall för lönskaläge första resan böta 5 daler, och giva till Nordmalings Kyrka 2 daler Smt efter 53 och 55 Cap: Missg bl, samt där sedan hemlig avlösning undergå, efter 1741 års Kongl. Förordning. Kommande hon dessutom för dess emot Olof Ersson gjorde beskyllning, att tillfölje av 60 Cap: i denna balk plikta 6 marker Smt.

AGN1765,9/12,§35:
S:D: För åtnjuten tjänst, barnslig lydna och vördnad av Olof Swensson och dess hustru i Diupsiö, at den förres fader Swen Olofsson därstädes den 25 Martii nästledne uti vittnens Anders Mårtenssons och Jonas Arctædii övervaro skrifteligen förklarat sin vilja vara, att allt vad efter honom av egendomen i behåll finnes skall tillfalla förbemälte dess son och sonahustru utan allas klander. Som till säkerhet i Domboken intogs.



Källor
 1) Kråken. Johansson, Sven-Erik (http://www.sikhallan.com/)
 2) Eurenius, Jan (http://www.geocities.com/Heartland/Fields/2251)



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström