Ebba Henrietta Munck af Fulkila

Då Oskar kom hem från sin resa vidhöll han sin vilja att gifta sig med Ebba. Och återigen försökte man övertala honom att ändra sig. Men så hände det sig att hans mor, drottning Sofia, 1836-1913, skulle genomgå en mycket riskabel operation och inför den tog hon löfte av sin man Oskar II, 1829-1907, att de unga skulle få förlova sig.
De ingick förlovningen 28 februari 1888 och de gifte sig 15 mars i Bournemouth, England. De hade barnen: Maria 1889-1974, Carl 1890-1977, Ebba 1892-1936, Elsa 1893-1996, Folke 1895-1948
Prinsen utträdde då ur kungahuset och uppgav sin rätt till tronen, men kungen förlänade honom på livstid titeln "prins Bernadotte". Kort därefter gjorde storhertig Adolf av Luxemburg, drottning Sofias bror, honom till ärftlig greve Bernadotte af Wisborg.
Prinsessan Ebba var starkt frireligiös och lågkyrkligt intresserad och i likhet med sin make en varmt religiös personlighet. Sedan 1894 tillhörde hon styrelsen för Lapska Missionens Vänner, och åren 1897-1912 var hon styrelseledamot i KFUK (Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor), från 1898 i Kvinnliga Missonens Arbetare.
Hon var även ordförande i sällskapet "Daggryningarna" och sedan 1900 också i den s.k. Bokpåsemissionen för sjömän. Överhuvud hade sjöfolket i Stockholm alltid en fast punk i pinsparets hem och amiralen och världsomseglaren (i sin ungdom med "Vanadis") prins Oskar gladde sig alltid hjärtligt att få återuppliva sina minnen från sjölivet. Minst en gång om året var det stor "sjömansmiddag" i hemmet.
Prinsessan gled med åren allt mer över till de rent frireligiösa rörelserna och blev rentav styrelseledamot i Frälsningsarmén.
På sin 75 års dag 1933 blev prinsessan Bernadotte föremål för hyllningar från hela världen, och i mars 1938 firade hon och prins Oskar sitt guldbröllop. Några år därefter avled hon stilla på god väg mot 90-års åldern, 16 oktober 1946.