Oscar Fredrik Bernadotte

Oscar II, född 21 januari 1829, död 8 december 1907, kung av Sverige från 1872, till 1905 också av Norge, yngre son till Oscar I.
Under brodern Karl XV:s regering ägnade sig Oscar åt flottan och åt att skriva bombastisk poesi (diktcykeln Ur svenska flottans minnen, 1858), det senare under pseudonymen Oscar Fredrik.

Under sin brors Karl XV regering hade han trots sin position som kronprins ett mycket obetydligt politiskt inflytande. Som kung orienterade han sig åt Tyskland, där han sökte stöd mot Ryssland och den norska unionsfientliga vänstern. I detta hade han stöd från Sveriges ledande skikt, som var klart tyskorienterat. Han motarbetade parlamentarismen; 1905 tvingades han ändå utnämna Karl Staaff till statsminister. Han var fientlig mot arbetarrörelsen men verkade för en patriarkalisk sociallagstiftning i Bismarcks anda. I både Sverige och Norge sökte han hävda resterna av den personliga kungamakten, men förgäves; tiden hade gått förbi den, oavsett regeringsformens bokstav. Han motsatte sig envetet norrmännens självständighetssträvanden, men den 7 juni 1905 förklarade stortinget i Norge att Oscar II inte längre var kung av Norge. Detta var ett hårt slag för Oscar som med detta såg sin farfars Karl XIV Johan verk upplösas. Sitt valspråk "Brödrafolkens väl" fick han ändra till "Sveriges väl".

Trots sitt främlingskap inför tidens strömningar vann Oscar II en viss popularitet och står för eftervärlden som en symbol för sitt "oscarianska" skede. Det var det sista då det gamla bonde-, ämbetsmanna- och överhets-Sverige ännu stod orubbat, om än ifrågasatt. Många undersåtar fick också se hans ståtliga gestalt och höra hans pompösa retorik under tidens många jubileer och järnvägsinvigningar (blodigt parodierade i Strindbergs Det nya riket), liksom under hans somrar i Marstrand och på kungajakten Drott.

Oscar II var dock inte lika folklig som sin företrädare, Karl XV. Vid ett tillfälle påstås han ha frågat den dåvarande ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg hur hans bror bar sig åt för att bli så populär. Svaret löd: "Han bar sig inte alls åt, ers majestät". Det gjorde däremot Oscar II. Mån om sin värdighet har han kallats "den siste sagokungen". Hans memoarer utgavs 1960-62.